Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Odanstant house är överflödig

Avgrunden mellan den elektroniska dansmusikens arenor och de mer traditionsbundna och idealistiska delarna av genren bara fortsätter att växa. Det finns anledning att fundera på varför. För det beror knappast bara på att de senare nämnda delarna är mindre kommersiella 2014, vilket vissa puritaner tycks tro.

I helgen som gick gjorde energidrycksgiganten Redbull ett stopp i Lund med sitt globala musikkollo. Även om amerikanska footwork-stjärnan och undergroundhjälten DJ Rashad stod vid katedern kan ingen ignorera att de uppenbart kommersiella intressena. Nej, den största skillnaden mellan arenahousen och de elektroniska dansmusikgenrer som Redbull Music Academy valt att ge vingar är inte främst ekonomisk. Den är ideologisk.

Footwork är nämligen inte bara en musikgenre. Precis som jazz, hiphop, dancehall och house är det också i grunden en dansstil. Ända sedan något geni bestämde sig för att stötta ett soularrangemang med en bastant fyrafjärdedelsrytm och kalla det för disco har dansmusiken fått sin näring av en navelsträng mellan dansare och de musiker, djs och producenter som skapat musiken. När musiken tog steget till arenorna klipptes strängen av och branschen öppnades upp för människor vars artisteri och konstnärskap inte främst bestod av att få människor att dansa till de stupade utan av att åka gummibåt i publikhavet.

Optimister kan visserligen veva med housearmen och hävda att genren höjde sin status när den slutade vara simpel bruksmusik. Som underhållning fyller arenahouse eventuellt en funktion. Men som dansmusik har den aldrig gjort det och därför är den också överflödig.

Tre tips:

1. HNNY: Sneeze (låt)

2. Studio One Rocksteady (samling)

3. Combo: Shuga (låt)

Publicerat i Sydsvenskan 2014-02-19

 22/3 2014, 9:33 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: