Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Daft Punk – Human After All (3 av 10)

Falun, vintern 1996. En tjugoårig kille börjar drömma om klubbar, musik och att dansa hela natten istället för en framtid som bänkvärmare i högsta divisionen i en sport som egentligen ingen bryr sig om i Sverige.

Samma tidpunkt, stadsdelen Montmartre i Paris. Två jämnåriga fransmän har precis avslutat sitt debutalbum. Några fantastiska tolvor hade gett duon uppmärksamhet i house- och technokretsar över hela världen. Så när de valde att spela in en fullängdare var det bara att välja och vraka bland erbjudanden från storbolagen.

Daft Punks debutalbum »Homework« förändrade dansmusiken för all framtid och är utan tvekan en av 90-talets viktigaste skivor tillsammans med bland andra Primal Screams »Screamadelica« och The Fugees »The Scoore«. Influerade av klassisk Chicago house, G-funk från Kalifornien, acid och framförallt – inspirerade av den franska regeringens målmedvetna försök att motverka dansmusikscenen i landet – slöjdade Daft Punk med bandsåg, trummaskiner och sampler om jänkarnas disco till en egen hybrid av house och techno som välkomnades av en dansmusikscen i behov av en vitamininjektion.

Men i de närmast fanatiska hyllningar som följt gruppen sedan debuten verkar de allra flesta ha missuppfattat dess styrka. »Homework« livnärde sig på kaxighet och en energi som bara finns hos unga människor som slår underifrån med en fullständig övertygelse om att de kommer att vinna. Filtereffekterna, discoflirtarna, popmelodierna och den nostalgiska studiotekniken var bara ett medel för att trycka nageln ännu djupare in i ögat på makthavarna i Frankrike.

»Homework« släpptes i inledningen av den andra stora dansmusikvågen i Europa och hade aldrig fungerat fem år senare, vilket gruppen själva också förstod. När de 2001 gav ut den av många väldigt efterlängtade uppföljaren »Discovery« var de smutsiga och monotomt pumpande rytmerna som drivit debuten utbytta mot 80-talskitch och ylande elgitarrer. Viljan att göra revolution ersatt med nostalgiska framtidsvisioner och ännu fler förbannade jävla robotar (snälla, kan vi inte tillsammans här och nu lova varandra att vi en gång för alla släpper våra perversa festicher om att våra ungar ska gå omkring i tighta robotdräkter i framtiden? Visst, det kanske kändes fräckt på sjuttiotalet. Men inte 2005.).

Även om de flesta ingredienserna som gjorde »Homework« till en så betydelsefull skiva saknades var »Discovery« ett oväntat drag som i alla fall överraskade. Men den som lyssnar noga kommer att höra att gruppen redan här blivit omsprungna av hungrigare kollegor. Tror ni mig inte är det bara att lägga på tolvan »Harder Better Faster Stronger« på skivtallriken och lyssna på hur Daft Punk tvingas ställa sig i skamvrån när The Neptunes och Slum Village tar över studion.

Därför överraskar det inte att »Human After All« mest känns som ett slätstruket försök att leva upp till myten av dem själva. Fluktarna till 80-talets minst smickrande sidor finns kvar sen »Discovery«, liksom vocodersången, robotrösterna och de filtrerade houserytmerna.

Problemet är att dessa sedan länge adopterats av grupper som symboliserar raka motsvarigheten till Daft Punks nonchalanta självförtroende. Gormande robotröster får mig att tänka på broilerravarna i Scooter och vocodern är för en lång framtid massakrerad av den där påfrestande duon jag aldrig kommer ihåg namnet på där den ena killen ser ut som Ali G och den andra som Erlend Øye.

Det känns förstås lite konstigt att konstatera att något som tidigare betytt så mycket kan lämna en så oberörd idag. Men naturligtvis var det bara en tidsfråga innan Daft Punk skulle bli slagna med samma vapen som de själva använde för att erövra världen; ungdom, kaxighet och nyskapande.

Den som inbillar sig att dansmusiken, eller bra musik överhuvudtaget, 2005 låter som »Human After All« är helt fel ute eller bara ointresserade av att höra sanningen.

Daft Punk spelar inte längre i mitt hus.

Artist: Daft Punk
Titel: Human After All
Bolag:  Virgin
Betyg: 3 av 10

Publicerat på The Cricket 2005-03-02.

 2/3 2005, 8:58 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: