Amerikanska låtskrivaren, producenten och sångaren Raphael Saadiq har alltid haft en förkärlek till konceptalbum. På senaste skivan, The Way I See It från i höstas, återvände Saadiq till en tid då världens bästa popmusik skapades i Tamla Motowns hitfabrik i Detroit, tamburin var det tuffaste instrumentet och synkroniserade piruetter och bensprätt lika självklart som naturligt. På Lille Vegas scen klär Saadiq och hans sex medmusiker upp hela låtlistan i välskräddade festplagg från det sena 60-talet.

Passformen är utmärkt. I sin gräddfärgade kostym och svartbågade glasögon ser Raphael Saadiq betydligt yngre ut än verklighetens snart fyrtiotre år.

Han inleder med tidstypiska trion Keep On Marchin’, Love That Girl och 100 Yard Dash från senaste skivan. Den sista hamras fast i ett ursinnigt tempo innan Dance Tonight från Saadiqs gamla supergrupp Lucy Pearl bryter av med en stunds andrum.

På skiva brer perfektionisten Saadiq snyggt slickade soulmackor. Här fokuserar han effektfullt på skramlig soulenergi med lika mycket humor som allvar. Precis som sina främsta förebilder på 60- och 70-talet växlar han finkänsligt mellan underhållning och själavård: mellan lättsam pop och religiös gospel.

Och när bandet förlänger popstänkare som Sure Hope You Mean It och avslutande Big Easy till tio minuter långa väckelsemöten påminner det mer om just en gudstjänst än en konsert i stadsdelen som gud glömde.

Publicerat i Sydsvenskan 2009-04-21