För att känna av stämningen inför Brandys Malmöbesök gjorde jag en marknadsundersökning bland mina vänner tidigare i veckan. Exakt tre personer hjulade och gjorde piruetter inombords. Alla kvinnor som antingen snart ska fylla eller precis fyllt trettio.

Min högst ovetenskapliga målgruppsanalys visade sig stämma väldigt bra med skaran som bojkottade Malena Ernman och de andra schlagerpåfåglarna till förmån för en R&B-kompis från 90-talet. Uppskattningsvis 90 procent av publiken framför Kulturbolagets scen på lördagskvällen var kvinnor i samma ålder som Brandy.

Med tanke på det är det ingen dum idé att inleda gammalt med ”Afrodisiac” från 2004. Vid sidan av Aaliyahs ”Try Again” är den fortfarande demonproducenten Timbalands största ögonblick. Nu lyckas förvisso inte bandet, för kvällen bestående av tre syntspelare och en trumslagare, ta låten till samma nivå som på skiva. Men som partykatalysator för dem som aldrig skulle sätta sin fot på tjejkväll med Martin Stenmarck fyller den sin funktion.

Några år äldre ”What About Us” har även den svårt att lyfta. Produktionen som i originalversionen sluggar som en futuristisk skördetröska är helt enkelt svår att göra rättvisa live. Men på något vis fungerar även den ändå. Mycket på grund av att Brandy visar upp en klädsam ödmjukhet som lätt smittar av sig. När hon till stort jubel vickar lite på höftbenen påminner situationen om ett mojitoglatt tjejgäng som applåderar bästa kompisens danssteg på vardagsrumsparketten.

Ett medley av 90-talshits som ”I Wanna Be Down”, ”Top of the World”, ”Baby” och ”The Boy Is Mine” river ner kvällens största jubel.

Lite oförtjänt för att Rodney Jerkins karakteristiska plinkande i den sist nämnda helt försvinner i ljudmattorna. Föga överraskande för att de flesta i publiken har begett sig till kulturbolaget enbart för att höra dessa.

Till skillnad från många andra R&B-stjärnor visar Brandy inga prov på divalater utan lyckas skapa en intim stämning.

Det i kombination med att hela förlängningen ägnas åt senaste skivan ”Human” förvandlar en inte alltför smakfull nostalgitripp till en kärleksfull 30-årsskiva med tjejgänget som är riktigt trevlig.

Även för oss snubbar.

Publicerat i Sydsvenskan måndag 18 maj 2009.