Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Kid Cudi – Man On The Moon: The End of Day (LL)

Det positiva med dagens hiphop är viljan att kasta skygglapparna. Det negativa att det tydligt framgår hur självupptagen och distanserad genren varit från övriga världen de senaste tio-femton år sedan. Rappare som rör sig utanför hemkära miljöer just nu gör det med få undantag utan omdöme, förnuft, känsla och framförallt – smak. Som om de helt har missat det som andra nyfikna musikkonsumenter betat av för flera år sedan.

Kid Cudi tillhörde Kanye West entourage redan innan italienska nyelectroduon Crookers förvandlade hans Day ’N’ Nite till en internationell jättehit. På debutalbumet håller sig Cleveland-rapparen för det mesta långt från dansgolvet. Istället försöker han limma ihop de spruckna emo-produktioner Kayne West introducerade på komiskt omdömeslösa 808s & Heartbreak.

Den uppgiften klarar han hyfsat med hjälp av bland andra Brooklyns rockande electronicaduo Ratatat. Men när texterna som gör anspråk på att beröra är så pinsamt banala som här blir det lika finkänsligt som Kanye West på MTV-gala.

Kid Cudi
Titel: Man On The Moon: The End of Day
Bolag: Universal
Betyg: 2 

Publicerat i Sydsvenskan 2009-09-23.

Läs mer: Kid Cudi

 23/9 2009, 23:36 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: