Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Sizzla, Babel, Malmö 2009-10-23

Den stora behållningen med jamaicansk musik kommer alltid att vara kontrasterna: mellan högt och lågt, mellan smörigt mjukt och hårt militant, mellan klyschiga stereotyper och spontana utbrott i ren galenskap.

Sizzla Kalonjis konsert natten till lördag på ett överfullt Babel innehöll de flesta av de här ingredienserna.

Den trettiotreåriga vokalistens sanslösa produktivitet, konservativa rastatro och öppna homofobi gör det lätt att glömma att han först och främst är en stor och extremt mångfacetterad underhållare. Inte bara i relation till övriga artister inom reggae och dancehall utan även till popvärlden i stort.

Sizzlas förmåga att skifta mellan stilar, röstlägen och känslostämningar är unik. Jag kan villigt erkänna att det även finns en tjusning i hans motsägelsefulla och irrationella beteende. Man vet aldrig vad man ska förvänta sig.

I Köpenhamn i måndags spelade han i 45 minuter, kvällen efter i Oslo i närmare tre timmar. I danska medier beklagade han sig över att inte ha rätt att uttrycka sina åsikter om homosexuella. Från Babels scen predikar han på fullt allvar om kärlek och respekt till varenda kotte på jorden.

Uppbackad av vapendragarna i kompbandet Firehouse Crew bjuder Sizzla på en timlång avsmakningsmiddag från sin enorma diskografi. Med fokus på senaste skivan samt reggaesamarbetena med producenten Bobby Digital avverkar han plikttroget favoritämnen som Jah, kärlek och västvärldens korruption.

Materialet tillhör höjdpunkterna i Sizzlas karriär. Tyvärr slarvas många potentiellt fina ögonblick bort med bristande tajming och känsla för vilka låtar som mår bra av att spelas i sin helhet och vilka som kan stressas förbi.

Ett par gånger, speciellt i de intensiva dancehallpartierna, släpper han loss den inre eld som fått människor att beskriva honom som den största jamaicanska artisten sedan Bob Marley. Synd, men väldigt typiskt för Sizzlas motsägelsefulla artisteri, att just dessa låtar – hårt digitala i originaltappning – mår sämst av att framföras av ett plastigt liveband.

Publicerad i Sydsvenskan 2009-10-24

 25/10 2009, 12:20 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: