Disco används ibland felaktigt som benämning på en genre när ordet alltid fungerat bättre som samlingsnamn för all dansmusik med rötter i 70- och 80-talets klubbvärld. Det blir tydligt när brittiska återutgivningsbolaget Strut tillägnar den i discokretsar smått legendariska New York-producenten Bob Blank en påkostad samling.

För de breda massorna har Bob Blank aldrig varit lika känd som Philadelphiasoulens överstepräster Kenny Gamble och Leon Huff eller Chics Nile Rogers och Bernard Edwards. Men bland discoentusiaster har hans inspelningar med bland annat avant garde-cellisten och låtskrivaren Arthur Russell, gamla Ze Records-sångerskan Fonda Rae och sedan länge bortglömda latinocoverbandet Charanga 76, tillhört de allra mest eftertraktade.

För musikutvecklingen i New York under åren då disco återvände till underjorden för att senare återuppstå och leva vidare som house och garage hade Bob Blank stor betydelse. Utmärkande för tiden är att musiken blev skitigare, vågade ta ut svängarna mer och direktanpassades till de ljusskygga, experimentella miljöer den härstammade från. Utan några radiolyssnare att ta hänsyn till fanns det liksom ingen anledning att hålla tillbaka med effekterna som kittlade ett partydopat dansgolv men riskerade att skrämma bort den samtida poppubliken. Långa hypnotiska slagverkspartier som startar och stoppar omvartannat, sång som mixas in och ut, aliens och ljudeffekter från yttre rymden inlindat i Manhattans tjockaste basgångar.

The Blank Generation – Blank Tapes NYC 1975-1985 inleds med Debby Blackwell houseprototyp Once You Got Me Going. Ett typexempel på den dansmusik som Madonna synnerligen influerades av på sina första singlar. Sedan tar man en rejäl avstickare till jazzufot Sun Ra:s dokumenterat snurriga planet innan man återvänder till något fastare mark i form av Bumble Bee Unlimited charmiga Musse Pigg-boogie I Got A Big Bee och Fonda Rae och Leroy Burgess Over Lika A Fat Rat – 80-talets kanske främsta discolåt överhuvudtaget.

Urvalet är inte hundra procentigt hela vägen. James Blood Ulmers vedervärdiga rockfunkmassaker Jazz Is The Teacher, Funk Is The Preacher hade jag betalat dyrt för att slippa. Likaså Lydia Lunchs A Cruise To The Moon som låter som om någon av jazzkatterna i Aristocats fått svansen överkörd på ett rullskridskodisco.

Men de tillhör undantagen. Som helhet är The Blank Generation en unik och utmärkt sammanfattning av en av mest kreativa och spännande perioderna i New Yorks musikhistoria.

Diverse Artister
Titel: The Blank Generation – Blank Tapes NYC 1975-1985
Bolag: Strut
Betyg: 4 

Publicerat i Sydsvenskan 2010-02-03

Mer:
Intervjuklipp med Bob Blank om Blank Studios. 
Intervjuklipp med Bob Blank om hur det gick till när de spelade in Over Like A Fat Rat. 
Intervjuklipp med Bob Blank om hur det var att jobba med Arthur Russell.

 7/2 2010, 13:49 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: Arthur Russell, Bernard Edwards, Bob Blank, Bumble Bee Unlimited, Charanga 76, Chic, Debby Blackwell, Disco, Fonda Rae, James Blood Ulmer, Kenny Gamble, Leon Huff, Leroy Burgess, Lydia Lunch, Madonna, Musse Pigg, Nile Rogers, Sun Ra, Ze Records
Du kan lämna feedback eller pinga.