De hade hitsen, gjorde oemotståndliga tolkningar av 80-talets främsta popsinglar, klädde sig hiphop och sjöng i stämmor. Åren efter millennieskiftet kändes det verkligen som jamaicanska pojkbandskvartetten T.O.K. skulle bli nästa The Fugees. Tio år senare vet vi att det aldrig kommer att hända.

När de kliver in på Inkonst scen natten till lördagen kan jag inte bestämma mig för om jag grämer mig över det eller inte. Money 2 Burn – genrens motsvarighet till Ugglas Kung i baren – och larvigt radiovänliga She’s Hotter hör definitivt hemma på de största popscenerna. Framträdandet och sättningen med två deejays (rappare) och två sångare med förinspelad bakgrundsmusik i ryggen gör sig bättre på en intim klubb.

Utmärkande för T.O.K.är samspelet mellan hård, energisk dancehall och söt R&B. När Craig T och basrösten Bay C kastar rim mellan varandra är det också fånigt tight, trots utdraget mikrofonstrul. Det samma går inte att säga om sångarna Flexx och Alex, vars karaktäristiska falsett bitvis låter olovligt falsk.

Charmigt lekfullt, men inte övertygande. Som att bevittna ett gäng åldrande fotbollstalanger som aldrig blommat ut.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-02-06