Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Michael Jackson – Michael (LL)

Det är fult att prata illa om de döda. Förmodligen är det därför jag skruvar mig av obehag just nu. Det tar emot att konstatera att det nog trots allt var bra att det där Michael Jackson-albumet, som det pratades om innan hans tragiska bortgång 25 juni förra året, aldrig blev klart. Nu kan vi skylla alla misslyckanden och tveksamheter på en bransch som mjölkar det sista ur sin främsta kassako.

För hur skulle ett värdigt Michael Jackson-album låta idag, närmare fyrtio år efter solodebuten?

Som Lady Gaga, Justin Bieber, Black Eyed Peas eller någon annan av dagens mest framgångsrika popband? Som Michael Jackson själv lät för tio-femton år sedan? Jag är inte säker på att vi ens skulle vilja ha ett svar.

Fram till början av 90-talet var Michael Jackson en av popmusikens främsta. Ja, kanske den allra främsta sett till förmågan att överskrida genrer och lyssnargrupper som tidigare varit separerade av tradition och hudfärg. Men efter det – de senaste 20 åren alltså – är höjdpunkterna väldigt lätträknande.

Vid första anblick innehåller Michael inget som förändrar den bilden. Det mesta är rester som lyfts fram på nytt.

Behind The Mask, en överraskande tolkning av japanska electropopgruppen Yellow Magic Orchestras singel från 1979, härstammar från inspelningen av ”Thriller”. Den är tillräckligt intressant för att jag ska bli nyfiken på hur den ursprungligen hade stått sig i konkurrens med de andra låtarna på albumet.

Akon-samarbetet Hold My Hand är en fint svulstig R&B-ballad i samma stil som Heal The World. Keep Your Head Up börjar som en hyllning till kämpande kvinnor men slutar i pinsamma självhjälpsfloskler.

Lenny Kravitz-producerade (I Can’t Make It) Another Day är lika smaklig som om Slash från Guns N’ Roses försökt göra hiphop. Under sent 80-tal hade den eventuellt fyllt en funktion men när bron mellan svart och vit pop sedan länge är vältrafikerad framstår den symboliskt bara som överflödig.

Det hade kunnat ha slutat där. Men så mejslar popmusikens egna fusion av Peter Pan och Edward Scissorhands fram ett sista spår som trots den övertydliga dramaturgin lyser upp. Much Too Soon är en sorglig liten akustisk ballad om vikten av att värdesätta saker innan de är för sent, innan de är försvunna för alltid. Han kunde inte ha skrivit ett värdigare avskedsbrev.

Michael Jackson
Titel: Michael
Bolag:
Sony
Betyg: 2

Publicerad i Sydsvenskan 2010-12-10

 4/1 2011, 10:31 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: