Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Hype Williams, Inkonst, Malmö 2011-04-21

Vilken poäng fyller gör-det-själv-kulturens lo-fi-ideal när vem som helst kan skapa kliniskt skinande produktioner med gratis mjukvara från nätet? Ingen alls, rent kulturellt, men den brusiga och sprakande estetiken kan användas för att illustrera ett sammanhang och berätta en historia.

Londonduon Hype Williams har tagit sitt namn från den afroamerikanska musikvideoregissören som låg bakom den påkostade inramningen i många hiphopvideor från 90-talet. Men musikaliskt och visuellt är de varandras totala motsatser.

När duon kliver in på Inkonsts scen är lokalen helt insvept i rök. Det enda som bryter av det mjuka och behagliga skenet från rummets kandelabrar är en intensivt stroboskopblinkande bakgrundsfilm.

Hype Williams ljudexperiment i gränslandet mellan skräckinjagande dub och yrvaken electronica är allt annat än mjuka och behagliga. De tillmötesgående popelementen som spökar i bakgrunden av bland annat ”Your Girls Smells Like Chung When She Wears Dior” (Ryan Leslie och Cassies R&B-hit ”Addicted”) göms ängligt bakom lager av ekon och återkopplade oljud.

Det är synd. För det är i krocken mellan traditionell pop och de oförutsägbara lo-fi-improvisationerna som Hype Williams låter bäst. Exempelvis på ”The Throning” där de lurar ner Sades ”The Sweetest Taboo” i en kuslig opiumkällare.

Först då blir DIY-estetiken ett effektivt vapen istället för bräcklig sköld mot den övriga musikvärldens krav och förväntningar.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-04-23

 22/4 2011, 11:26 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: