Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Rick Ross, Store Vega, Köpenhamn 2011-06-21

I höstas utsåg MTV Rick Ross till världens femte bästa rappare. Som artist befinner han sig på den nivån, åtminstone på skiva. Live kan jag komma på minst fem svenska hiphopakter som är bättre.

Den väldige Miamirapparen har en karismatisk och omisskännlig röst som han använder för att berätta framgångshistorier. Berättelserna är hämtade från liknande miljöer som Oliver Stone och Al Pacinos porträtterade i maffiafilmklassikern Scarface, men kan lätt förflyttas därifrån och bli symboler för hårt arbete som ger utdelning, stret och gnet i allmänhet.

”Hustlin’”, Rick Ross stora genombrottshit från 2006, känns verkligen som en pärs när han flåsar sig mellan verserna. Det är kvällens tredje låt.

Några minuter tidigare har han skruvat upp stämningen med senaste singeln ”9 Piece” och ”If I Die Today”, båda är samarbeten med Lil Wayne.

– Roooo-s-iiiiiiiiiiiiii, skriker snubben bredvid mig i mitt öra av testosteronstinn upphetsning.

– I got a chopper in the car, rappar Rick Ross.

Eget material blandas med gästinhopp på andra artisters låtar. Rick Ross utnyttjar effektivt kollegornas verser till att hämta andan.

MC Hammer” är en charmig hyllning till livets goda där den gamla 90-talshjälten som gick i personlig konkurs på grund av sitt frikostiga leverne får agera framgångssymbol.

– I got 30 cars, a whole lot of dancers. I take them everywhere – I’m MC Hammer, skryter Rick Ross.

När han lunkar av och an över scenen ackompanjerad av en dj, en säkerhetsvakt, en filmare och en handdukshållare påminner han mer om en Barbapapa med lösskägg.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-06-23

 23/6 2011, 11:09 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: