Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

The Weeknd – Thursday (LLLL)

Hur gör man bäst ett bestående avtryck i mediabruset idag? När kanadensiska The Weeknd publicerade ”House of Balloons” i slutet av mars dröjde det inte många dagar innan Pitchforkkanonen spridit gratissläppet till mer traditionella mediamegafoner som brittiska The Guardian.

Vem eller vilka som låg bakom The Weeknd var till en början dolt i ett mystiskt skimmer. Och musiken: ångestfylld R&B-sång över mörka atmosfäriskt svävande produktioner och långsamma distade beats, lät inte som något annat.

När dimmorna skingrade sig identifierades den änglalika stämman som 21-åriga sångaren Abel Tesfay.

The Weeknd kritiserades tidigt för att vara ännu en indiehype, ett försök av vita, trendmedvetna akademiker att rättfärdiga en genre de annars avfärdar per automatik. R&B som vände bort blicken från genrens tidigare kärnpublik.

Kritiken är förutsägbar och ihålig. Framförallt för att den bortser från att R&B för länge sedan vuxit från balladformatet till att inkludera all afroamerikansk pop. Den ignorerar även det genomslag som Weeknd-föregångare som Drake idag har inom genrens traditionella målgrupp.

På 90-talet drömde Sean ”P Diddy” Combs och andra R&B- visionärer om rikedom och exklusiva fester. På 00-talet levde de i den drömmen på VIP-klubbar och jetsetbarer. The Weeknd är ljudet av en dekadent efterfest, destruktivt sex, en begynnande bakfylla och ångest över att även de vackraste ögonblick alltid har ett slut.

”Thursday” dök upp på nätet i torsdags och är andra delen i den mixtapetrilogi som inleddes med ”House of Balloons”. I jämförelse med föregångaren bjuder de nio låtarna inte på några radikala förändringar. Tempot är fortfarande långsamt och Abel Tesfays ylar lika desperat över elgitarrmattor och dramatiska produktioner.

Det som skiljer The Weeknd från föregångare inom genren är fokuseringen på sinnesstämningar och ljudbilder istället för starka singlar. Bortsett från den sparsmakade akustiska ”Rolling Stone” låter få låtar som omedelbara radiohits.

I ångestladdade ”The Zone” dröjer det över fem minuter – en evighet på radio – innan Drake bryter av med några rapverser om strippor och brustna hjärtan.

Det går att dra paralleller till hur Motown-producenten Norman Whitfield i slutet av 60-talet lämnade den traditionella soulpopmallen och började experimentera med mer utdragna, mörka psykedeliska rockproduktioner.

För precis som Kanye West epos ”My Beautiful Dark Twisted Fantasy” är ”Thursday” och ”House of Balloons” framförallt inviter till ett personligt musikuniversum. Två dörrar till en unik ljudvärld som har potential att göra ett tydligare långsiktigt avtryck än flyktiga singelhits.

- - -

Bästa spår: Rolling Stone

Lyssna också på:

The Weeknd ”House of Balloons” (mixtape)

The Weeknd ”What You Need” (video)

Drake ”So Far Gone” (mixtape)

- - -

Fakta The Weeknd
Kanadensiskt R&B-projekt centrerat kring 21-åriga sångaren Abel Tesfay. Både debutsläppet ”House of Balloons” och uppföljaren ”Thursday” är helt producerat av den välrenommerade men i relativt okända duon Illangelo och Doc Mckinney.

- - -

Artist: The Weeknd
Titel: Thursday
Bolag: XO
Genre: R&B
Betyg: 4

Publicerat i Sydsvenskan 2011-08-24

 1/9 2011, 10:36 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: