Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Black Star, Store Vega, 120712

Entusiasmen över att åter uppträda tillsammans går inte att ta miste på. Men när tajmingen och samspelet ännu inte sitter blir Mos Defs charmiga dansnummer och skrålande sångutflykter på stora Vegas scen bitvis besvärande.

Det har gått fjorton år sedan Black Stars första och enda soloalbum ”Mos Def & Talib Kweli Are Black Star”. Då tillhörde gruppen toppskiktet inom den alternativa hiphoprörelse som i slutet av 90-talet växte fram som kontrast mot den övriga rapvärldens glittrande bling-bling ideal.

Sedan dess har mycket hänt, både inom genren och inom den övriga musikvärlden i stort. Vilken roll deras traditionsbundna, lyrikfokuserade hiphop spelar idag är inte lika själklar.

Då stod Talib Kweli och Mos Def, eller Yasiin Bey som han numera föredrar att kalla sig, för en upprorisk kaxig smarthet mot ett rådande etablissemang. Idag framträder de idag med en mer mogen och vuxen eftertänksamhet.

Mos Def är den första rappare jag har sett som uppträder med en instoppad vit finskjorta. När han hämtar andan och torkar svetten gör han det inte med en frottéhandduk utan med en stilfull näsduk.

Gemensamt material blandas upp med färska och klassiska solospår och förstärks av fragment från andra artisters låtar. Det J Dilla-producerade samarbetet ”History” från Mos Defs senaste soloalbum avrundas vördnadsfullt med några takter från Gil Scott-Herons ”We Almost Lost Detroit”, den framlinda J Dillas hemstad.

Parafrasen ”Children’s Story” framförs över den instrumentala versionen av Slick Ricks klassiska originalversion. I inledningen av ”Definition” väver de in vokala stycken från ”Remix For P Is Free”, Boogie Down Productions låt från 1987, som Black Stars tolkning är baserad på.

På skiva är ”Definition” duons starkaste låt. På Vegas sparsmakat arrangerade scen blir det något annat när Mos Def ofokuserat svamlar sig genom den reggaeinfluerade refrängen.

Rollfördelningen är tydlig. Talib Kweli är den skickliga teknikern som håller sig bakgrunden. Mos Def är den utagerande teaterapan i rampljuset.

Inledningsvis har han svårt att träffa rätt och spelar lätt över. Men hans genomgående ödmjuka utstrålning gör att det gå att ha överseende med det.

– I ain’t no perfect man, but I’m trying to do the best that I can, sjunger Mos Def i ”Umi Says” från 1999 års solodebut.

Även om Black Stars framträdande är långt från perfekt är det ändå ett godkänt försök.

Publicerad i Sydsvenskan 2012-07-13

 10/8 2012, 17:25 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: