Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Swedish Reggae Splash, KB, 120807

De artister som är stora internt på den blågula reggaescenen är helt andra än de jamaicaner utomstående uppskattar mest. När laguppställningen för sommarens största reggaearrangemang i Malmö presenterades pratade samtliga lokala aktivister jag stötte ihop med om samma sak: Beres Hammond.

För initierade reggaefans tillhör 56-årigen de största levande jamaicanska musikikonerna. En låtskrivare och artist som i över trettio år växlat soulinfluerade kärleksballader med politiska upprop och som till skillnad från många jämnåriga kollegor fortfarande levererar.

På tavlan som presenterar kvällens program i entrén står Hammonds namn inte ens med. Där nämns bara rootsveteranerna Lee ”Scratch” Perry, The Congos och Max Romeo, vilket är talande för vad som går hem bland musikfans utanför reggaescenen.

Samtliga kan kalla sig legender. Under ledning av producentgeniet Perry förändrade de musikhistorien för alltid. Det är över 30 år sedan och sedan dess har de faktiskt inte gjort mycket vettigt.

Någon hävdar säkert att Lee Perry & co bjuder på sig själva och ger publiken vad de vill ha. Men bortsett från Max Romeo, som gör ett stelt men i övrigt godkänt framträdande, utvecklas allt till en enda lång reggaefars.

The Congos änglalika stämmor är spillror från vad de en gång var. Inledningen av Lee Perrys framträdande består av att Perry upprepar orden ”Jah live. I live, Rastafari” till tonerna av ”No Woman No Cry” i 5 minuter. Han fortsätter jollra i 40 minuter till. Det tighta bandet är den enda livbojen.

Nä, den som stjäl showen är som förväntat Beres Hammond. Han radar upp låtar uppbackade av några av musikhistoriens främsta och mest klassiska reggaebakgrunder. Han hoppar jämfota, skuggboxas, joggar fram- och baklänges, karatesparkar och sjunger med en röst som är förvånansvärt intakt.

Den starka avslutningen ”Rockaway” är en nostalgisk tillbakablick till ett 70-tal när Aretha Franklin, Stevie Wonder och Dennis Brown regerade de jamaicanska radiovågorna. Det motsägelsefulla är förstås att den, och de andra finalnumren ”Pull Up The Vibes” och ”I Feel Good”, tillhör Hammond senare material och är inspelade på 00-talet.

Publicerad i Sydsvenskan 2012-08-08

 10/8 2012, 17:52 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

En kommentar till “Swedish Reggae Splash, KB, 120807”

  1. Jah Hollis
    augusti 12th, 2012

    Beres Hammond var en glad överraskning - Max Romeo bäste rootsmannen (War inna Babylon för tusan); Scratch ska inte “sjunga”.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: