Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Aleks, Malmöfestivalen, 2012-08-21

Stockholmssångaren Aleks har kallats ”svensk hiphops refrängkung”. Listan över hans mest spelade låtar på Spotify motsäger inte det påståendet. Fyra av de fem populäraste titlarna som Aleks medverkar på består fortfarande av gästinhopp på andra artisters material.

Jag skriver ”fortfarande” för att jag är övertygad om att det inte kommer att dröja länge innan hans egna låtar tränger undan gästspelen från listan.

På förra årets debutalbum ”Inte längre fiender” visade Aleks att han definitivt hade både låtarna och produktionerna. På posthusplatsens lilla scen visar han att han utan problem kan utveckla det starka materialet till ett säkert liveframträdande.

Att göra soul på svenska är ingen självklarhet. Aleks klarar det galant. Att skapa samma intimitet och närvaro på en blåsig stadsfestivalscen i fullt dagsljus som i en konsertlokal med dämpad belysning är nästintill ett omöjligt uppdrag. Aleks och stabila kompbandet Soul Express gör det bästa av rådande förutsättningar. Även om det inledningsvis är en bit kvar till den feststämning som han sjunger om i ”Känslan”.

Istället för att försöka återskapa Salazar Brothers och Mack Beats soulinfluerade produktioner i detalj ger åttamannabandet Soul Express låtarna en mer organisk inramning. Det är ett klokt grepp som skapar variation och en närhet som inbjuder till spontanitet.

På skiva är blåsarrangemanget i ”Meningen” i klass med Philly-soulens bästa singlar på skiva. Live höjs ribban ytterligare en nivå.

Med en annan inramning har Aleks all potential att göra djupa bestående avtryck. Festivalbesökarna på Posthusplatsen får nöja sig med en hemtrevlig och skönt avslappnad förkvällstämning.

Han sammanfattar det rätt bra själv:

”Det är nice mode. Fett soft.”

Publicerat i Sydsvenskan 2012-08-22

 28/8 2012, 9:25 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: