Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Icona Pop, Malmöfestivalen, 2012-08-23

Icona Pop har tagit en omväg till det bredare svenska medvetandet. När inhemska medier tidigare i år staplade artiklar om Aino Jawo och Caroline Hjelt hade de redan figurerat på två av det trendkänsliga och internationellt respekterade skivbolaget Kitsunés samlingar.

Tidsförskjutningen är förståelig. Innan Robyns gjorde succé med ”Body Talk” och Rebecca & Fionas presenterade sig för SVT-publiken hade den cocktail av pop och electro (på 80-talet kallade man det synt) inte gjord samma avtryck på de breda blågula massorna.

Idag ser förutsättningarna annorlunda ut. Trots hällregn och konkurrens från ett helt Stortorget med Kapten Röd-fans lyckas Icona Pop hålla Posthustplatsen välfylld genom hela sitt 30 minuter långa framträdande.

Gnällspikarna, vi kan kalla dem rockgubbar för enkelhetens skull, hade eventuellt avfärdat duons framträdande som en karaokeshow. De sjunger sina låtar över förinspelad musik. Den enda musikaliska variationen består av de effekter som de filtrerar fram från mixerbordet. Men med tanke på att de inte har någon dj utan gör allt själva är de mer ”live” än vad 90 procent av alla amerikanska hiphopstjärnor är på scen.

Precis som Maskinen och Timbuktu har Icona Pop jobbat med svenska housestjärnan Style of Eye. ”This Is Not Rocket Science” sjunger de på sitt andra samarbete med Sundsvallsproducenten. Det är alldeles riktigt. Icona Pop är betydligt intressantare och bättre än så när de visar vädergudarna fingret och steg för steg höjer tempot och intensiteten.

När regnet upphör i samband med att radiohiten ”I Love It” har de öppet mål inför finalen ”Ready For The Weekend”.

En bättre förfest är svår att tänka sig.

Publicerad i Sydsvenskan 2012-08-24

 28/8 2012, 9:27 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: