Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Kendrick Lamar, KB, Malmö, 11 februari 2013

Snoop Dogg har kallat honom västkustens nya ledare. Pharrell Williams utnämnde honom till vår tids Bob Dylan. När Compton-rapparen Kendrick Lamar storbolagsdebuterade i höstas var förväntningarna skyhöga. I USA sålde albumet ”good kid, m.A.A.d. City” fler exemplar än Rihanna, Rick Ross och Kanye West under första veckan i butikshyllorna.

När Lamar rusar in på scenen till ett fullständigt utsålt Kulturbolaget gör han det som världens kanske hetaste rappare just nu. Det är inte var dag vi får uppleva det i Sverige. Det är inte heller var dag en rappare möter en lika dedikerad publik. Merparten kan varenda stavelse och rim. Oavsett om det handlar om ”Hol’ Up” från 2011 års genombrottsalbum ”Section.80” eller Dr Dre-samarbetet ”The Recipe” från senaste skivan.

Hiphopgenren har nyligen haft ett generationsskifte. Det anmärkningsvärda är därför inte att en debutant står som avsändare till ett av förra årets mest emotsedda album. Det speciella med Lamar är att han slagit igenom med en typ av socialmedveten historieberättande rap som aldrig tidigare nått liknande kommersiella framgångar.

”good kid, m.A.A.d.” är en konceptskiva utan omedelbara hits. Popkulturella marknadsanalytiker hade förmodligen avfärdat den som för svår för en bredare målgrupp. Det är den kanske också. Men 2013 kan ett framgångsrecept lika gärna bygga på att träffa många mindre, men mer specifika målgrupper som att nå ut till en gigantisk suddig Gangnam-massa.

Kendrick Lamar har förnyat västkustrappen med ett helt nytt musikaliskt tilltal utan att förlora den kulturella kopplingen till hemkvarteren. Hans uttryck är ungdomligt vitalt och erfaret eftertänksamt på samma gång.

Allvarsamma vardagsfilosofiska reflektioner som ”everybody gon’ respect the shooter but the one in front of the gun lives forever” från ”Money Trees” varvas effektfullt med ”Backseat Freestyle” och andra klubbgranater vars bas får näshåren att vibrera.

När han introducerar ”A.D.H.D.” med att beskriva den som ett soundtrack för en hel generation låter han som Lena Dunham i hennes medvetet ironiska dialog i komediserien ”Girls”.

Det motsägelsefulla är att Kendrick Lamar, precis som Dunham, naturligt fyller rollen som dockmästare bättre än någon annan just nu.

Publicerad i Sydsvenskan 13 februari 2013.

 5/3 2013, 7:58 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: