Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Daniel Adams-Ray, KB, 131129

Daniel Adams-Ray
Kulturbolaget, Malmö
Fredag 29 november
Genre: pop

Hipster. De senaste åren har begreppet förlorat sin ursprungliga betydelse och blivit ett skällsord som inbegriper alla möjliga definitioner av ängslig och ytligt trendmedvetenhet. Du kan tycka vad du vill om trender. Det finns många viktigare saker i livet. Men det är ett faktum att den svenska trendkänsligheten är en av våra framgångsrikaste exporter idag.

Vi är inte bra på att uppfinna och starta trender. Men vi är världsbäst på att upptäcka dem, suga åt oss och låta oss influeras och skapa något nytt och mer eller mindre eget. H&M och IKEA är de främsta exemplen men det går även inkludera framgångsrika popakter som Swedish House Mafia, Avicii, Robyn och Icona Pop i resonemanget.

Daniel Adams-Ray tillhör en grupp artister som i början av 10-talet tog avstamp i hiphop och urban ungdomskultur för att skapa modern svensk hipsterpop. Nyfiken musik som otåligt ville framåt men samtidigt var tillräckligt tillrättalagd för att hamna P3s spellistor och omfamnas av massorna. Det är just den breda publikens relativa öppenhet inför det nya och annorlunda som är det unikt svenska.

Tidigare i höstas släppte Adams-Ray uppföljaren till succéartade solodebuten ”Svart, vitt och allt däremellan” från 2010. Albumet är ett steg mot mer elektroniska ljudbilder och på KBs scen färgar det av sig på det äldre materialet.

Soulpoppiga ”Lilla Lady” låter som en hippare version av Augustifamiljen. Sex år gamla ”Inga problem”, från Adams-Rays och Oskar Linnros gamla grupp Snook, får en fylligare rymddräkt och utmynnar i en snygg allsång.

Överlag fungerar den elektropoppiga inramningen bra men i försöket att avsluta ”Gryningspyromanen” som bombastisk arenahouse står batteristen Kalle Persson och trummar luft.

Provokativa sexballaden ”Babbelover” dekoreras med en ljudinspelning från några kända Sverigedemokraters järnrörsfylla. För att inte någon ska missa vilka den riktar sig till.

Den lättillgängliga inramningen gör att det allvarliga budskapet i låtarna riskerar att gå förbi. Samtidigt är Adams-Ray färgsprakande popfyrverkerier ett så starkt argument för mångkultur och kreativ artrikedom att det knappast behöver uttalas.

Publicerat i Sydsvenskan 30 november 2013. 

 6/1 2014, 15:11 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: