Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Depeche Mode, Malmö Arena, 131209

Depeche Mode
Malmö Arena
Måndag 9 december
Genre: syntrock

När arenarockmän på dryga femtio ackompanjerar en storbildsprojektion av en scratchande discjockey framstår det lätt som en desperat samtidsflört. Men för Depeche Mode blir bildspelet som inleder nästsista finalnumret ”I Feel You” en subtil påminnelse om gruppens historia. Blinkningarna till den elektroniska dansmusikscenen har återkommit konsekvent sedan syntpopstjärnorna i slutet av åttiotalet upptäckte en ny publik på den nyfödda technoscenen i Detroit.

Redan på klassiska albumet ”Violator” från 1990 samarbetade de med discopionjären och houseproducenten François Kevorkian. På trettonde studioalbumet som kom i mars i år jobbade de med Christoffer Berg som tidigare skruvat ihop experimentella popproduktioner till The Knife och Fever Ray.

På Malmö arena gör Depeche Mode inga seriösare försök att utmana publiken än att ge det färska materialet relativt gott om plats. 5 av 21 låtar kommer från ”Delta Machine”.

Ett par punkter i låtlistan är utbytta sedan spelningen i Köpenhamn i juni i år och skapar en väldisponerad helhet. Bland annat kliver Martin Gore fram i rampljuset för finstämda akustiska tolkningar av ”Slow”, ”But Not Tonight” och ”Shake The Disease”. Den sparsmakade inramningen får de redan starka låtarna att skina ännu tydligare och Gore behöver inte använda sig av stora gester för att visa att han är en kompetent sångare.

De flesta verkar dock ha tagit sig till Hyllie för att höra gruppens klassiska material och spana in frontpersonen Dave Gahans minst lika beryktade rockposer.

Folk får valuta för pengarna. En sångare som spatserar som en flamencodansare på glödande kol längs scenen och en hel arsenal av lika effektiva som förutsägbara hits: ”Precious”, ”A Question of Time”, ”Enjoy the Silence”, ”Personal Jesus”.  På ”Policy of Truth” får Gahan sådan feeling att han använder mikrofonstativet som strippstång.

”Just Can’t Enough” dekoreras med några snygga slagverksutflykter innan hela arenan tillfälligt förvandlas till en sjunkande finlandsfärja av tjoande sjuttiotalister.

Depeche Mode gör vad som förväntas av ett arenaband och bjuder på en trygg underhållande show. Men det går inte att bortse från att de visar större kreativ nyfikenhet i studion än på scen.

Publicerat i Sydsvenskan 10 december 2013.

 6/1 2014, 15:14 – Jonas | Recensioner
 Etiketter: , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: